Aldrig mer ett ont ord om trasiga fioler

Funktionsvarierade Marianne fann musiken i tidig ålder. Redan vid 4-5 års ålder tyckte hon om att lyssna på pianomusik. Så en dag bars ett stort svart piano in i familjens vardagsrum, och hon började klinka på det. Det dröjde inte länge förrän hon fick börja ta pianolektioner. Men i fjärde klass hittade hon instrumentet som skulle bli hennes livlina - fiolen.

Med den fick hon de vänner och sammanhang som skulle visa sig svåra att få annars. Med den tog hon sig igenom sjukdomar, svår mobbning, och en tuff arbetsmarknad med fördomsfulla arbetsgivare som inte gav henne något jobb, annat än korta tillfälliga anställningar. Till slut startade hon eget. Med åren märkte hon att de perioder hon inte spelade fiol, var det något som fattades henne….

Om allt detta berättar hon i sin soloföreställning “Aldrig mer ett ont ord om trasiga fioler!”. Hon varvar berättelsen med fiolspel och egenskrivna sånger där hon kompar sig själv på piano, och lite poesi. Hennes budskap är enkelt: Ingenting är omöjligt!

Bild från tidningen Nya Kristinehamns-Posten 3 april 1981, när Marianne var 11 år gammal. Fotograf okänd

Speldatum:
Torsdag 26 november kl. 19:00
Fredag 27 november kl. 19:00
Lördag 28 november kl. 19:00

Uppsättningen produceras av Teaterverket i samarbete med ABF Stockholm.